Sprit-mannen...
Skillnaden mellan en whisky och en whisky kan vara som skillnaden mellan Mozart och Markoolio.
Samma snaps som smakar spolarvätska till sillen kan vara gudomlig till chokladtårtan.
Att missionera om sprit har blivit en stor del av mitt yrkesliv.
Jag skrev min första bok i ämnet för snart femton år sen. Jag har grundat och lett ”Cognac-akademien” i över ett årtionde, samma med ”Snaps-akademien”, jag har lett Sommelier-SM, jag håller praktiskt taget varje vecka provningar och föredrag om sprit, jag skriver böcker och gör TV-serier om sprit.
Min första snaps fick jag av morfar när jag var sju år.
Morfar var en udda fågel, han körde amerikanare, rökte cigarr, drack cognac på tisdaglunchen, gick i knarrande skinnskor och skrattade närhelst det passade honom. Morfar gav mig saltgurka, flytande honung och smetana på en tallrik. ”Smaka, det är som en symfoni i munnen”, sa han, ”sött, surt, beskt…allt på samma gång”, och så skulle man fullända upplevelsen med en klunk vodka.
Gudomligt, tyckte jag redan då, fullt i klass med skumtomtar och dixiekola.
Just nu är jag krönikör i ”Allt om whisky”.
Dessutom sitter jag i styrelsen för Vin & Sprihistoriska muséet.
Tyvärr är min bok ”SPRIT – boken om en destillerad värld” slut både på förlag och i butik.
Kanske skriver jag en ny.
Skål!
STEFFOS JUL
Till sillen: Läckö Slottsaquavit.
Till revbenen: Gammal Norrlands Akvavit
Till chokladen: Rånäs Brännvin.
Proppmätt i soffan: Bäska Droppar.
Alkoholisten och absolutismen gör samma misstag: de betraktar bägge vinet som en drog och inte som en dryck.