Prylidioten...
Man bör aldrig undervärdera en bra pryl.
Som min Mustang
En -66a, cab, silver med svart inredning, en bra pryl som jag blir gladare av. Med rätt bil blir bilköring inte enbart en förflyttning från punkt A till punkt B. På samma vis är med rätt klocka tidsangivelsen underordnad, det är historiken, sammanhanget, kunskapen som skänker glädjen.
I TV-serier, böcker och föredrag driver jag tesen att ”insikt förändrar varje upplevelse”, med kunskap blir allt mycket godare, vackrare, mer spännande, ibland också fulare, men insikt förändrar hur som helst och det är det som är poängen.
Därför skaffar jag mig alltid så mycket kunskap jag förmår om mina prylar.
Min ut-å-pinka-med-hunden-pipa gjorde Bo Nordh av en bit briar som han hade haft i verkstaden sen 70-talet och han gjorde den en dag då han hade Brandenburgkonserten i örat.
Min Breguet Type XX bars 1956 av en fransk stridpilot, vars son på 90- talet hamnade på obestånd och sålde klockan till en urmakare i Paris där jag nöp den.
Att man kan skymta konturerna av en insekt i min Mont Blanc Franz Kafka beror på att designern utgått från romanen ”Förvandlingen” i vilken Gregor Samsa förvandlas till skalbagge.
Min Niblick (som wedge i ett hickoryset) göts 1910 av mästaren Tom Stewert till Jack Youds som var pro på Royal Liverpool.
Min ”Vänsterhanden” var den första Carl-Fredric Reuterswärd ritade när han vaknade upp på sjukhuset efter sin stroke.
Min blodröda Gibson ES 345a från 1964 har varit med på minst fyra Jerry Williams-turnéer.
Sådär håller jag på.
Samlar gamla prylar, prylar med historia och själ och patina, vackra prylar, prylar som får mig på gott humör.
Min båt är från 1968.
En snobb sätter sig utan att ändra en min på en igelkott bara för att någon sagt honom att det är en stol designad av Picasso.