Musikern...
Idén var att jag skulle glida in ensam på scenen, leka lite med gitarren, testa skalorna, värma upp fingrarna – vår gitarrhjälte Johnny Winther gjorde ju alltid så – sen skulle resten av bandet komma in och dra igång för full spruta och plötsligt skulle publiken begripa att det var Stones ”Sympathy for the Devil” jag hade lekt fram.
Det var på Ritz, då Stockholms ballaste rockscen.
Tyvärr hade jag stämt både femte och sjätte strängen i A, tyvärr hade jag också druckit några pilsner, och allt blev pannkaka.
I det ögonblicket insåg jag att det var sista gången jag skulle få spela på en scen.
Jag hade fel.
Jag må vara en medioker gitarrist, och då har man uttryckt sig snällt, men jag har fått spela i fantastiska sammanhang med fantastiska musiker. En gång stod jag på en högtalarstack i Åre och hörde mig själv skrika: ”duell Janne?”
Janne var Janne Schaffer, han spelade brallorna av mig med ena handens slickepott.
Sicken idiot jag var.
Jag har spelat blues med Louise Hoffsten, boogie med Kingen, jag har spelat i TV med Janne Bark, Micke Nordh och naturligtvis med min ”husgitarrist” i flera säsonger, Johan Norberg. Johan trodde i en sändning att Glen Hysén spelade dildo i landslaget. Men han är en satans bra gitarrist.
En av mina gitarrer har jag fått av B.B King, en ”Lucille” förstås, svart ES 335:a. Otroligt vacker. ”Ska jag signera”, frågade B.B King och av något obegripligt skäl sa jag att ”nä, det behövs inte”. Idiot igen. Jag och Ekdal, min medgitarrist i hobbybandet sen trettio år, ledde utfrågningen av B.B King på Kulturhuset i samband med att 20- barnspappan vann Polarpriset. Vi ledde också den stora hyllningsgalan till honom på Berns.
Vi drog bestämt iväg varsitt solo på galan också, nånstans mellan Mats Ronander, John Norum och Dregen.
När jag växte upp satt jag alltid med gitarren i knät, var jag lessen hjälpte mig gitarren, var jag glad var gitarren till hjälp också.
När min son Max låg i sin mammas mage satte jag en ministärkare vid naveln och spelade alla rockriff jag kunde så att han skulle få en bra start i livet.
Kanske hade det effekt.
I dag är Max en lysande kompositör av elektronisk musik, han har också en bild av Jimi Hendrix på väggen, och jag är en stolt pappa.
KYSS NYSS KYSST
Blick, en blick, å en lust som var vild
Och Du gav mig den vackraste kyss
Mjuk, så mjuk, med en smak som av liv
Denna vackraste kyss nyss kysst
En dag, en evighet, en stund ett nu
Vem vet hur kärleken är gjord
Ett bröst, en kupad hand, en färg av blod,
Ett ord
Lögn, en lögn, å en lust som var släckt
Och Du gav mig den bittraste kyss
Hård, så hård, utan smak, utan liv
Denna bittraste kyss nyss kysst
En lögn, en ynklighet, en sång i blått
Vem vet hur kärleken tar slut
En rygg, en ryggad hand, ett svalnat blod
Ett ord
Vårt liv, ett nu, ett nyss
En kyss
Det här är texten till KYSS NYSS KYSS, en vacker ballad av Niklas Strömstedt som jag skrev texten till år 2000.
Musikaliska människor är märkligt oresonabla. De vill alltid att man ska vara fullständigt stum just då man önskar att man var totalt döv.