Murveln...
Först var jag lärare.
Fel, först var jag springpojke och paketinslagare i mina föräldrars klädaffär i Linköping. ”Standards kläder” hette den, låg på Stora Torget, hade alldeles för många anställda och kostymerna kom från Oscar Jacobsson. Men mitt första riktiga yrke var gymnastiklärarens.
Hur kul som helst, bollar i luften hela dagarna, glada elever, bra vilopuls.
Men efter några år problem med knän och omskolning till murvel.
Första dagen på Journalisthögskolan fastnade jag med höger pekfinger i skrivmaskinen. De andra smattrade på som dopade illrar, jag fastnade och lirkade ut mitt blodiga finger och undrade hur klokt yrkesbytet var egentligen.
Sen ett år på Östgöta Corren hemma i Linköping.
Sen en kortis på nyhetsbyrån TT där jag skrev om diamanter, en kortis på DN där jag skrev om börskurser och valutor, därefter ett årtionde på Expressen som krönikör, reporter och chef om vartannat.
Och sen snart 20 år på TV4.
Att vara murvel är det finaste som finns.
Som August Strindberg skrev: ”Jag vill gå omkring i kalsonger och vara skandalskrivare…”
Jag instämmer i allt utom det där med kalsongerna.
Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt.